1/2 v.6+4
I förrgår berättade vi som sagt för E:s familj. E hade skrivit en dikt som han delade ut till var och en av dem. L fattade först. Hon såg väldigt glad ut och på något sätt förvånad hon bara stirrade på mig och sa ingenting. Sedan fattade hans föräldrar också, de kramade oss. E blev också glad, fast efter en stund insåg hon att hon inte skulle vara hemma då, men hon sa att hon nog kommer hem till jul :-)
Igår ringde jag och skulle berätta för min familj. Det var pappa som svarade. Han började med att berätta om hur gammal han var eftersom han inte kom upp i soffan, det var ju ett perfekt tillfälle så jag kunde inte låta bli. Jag sa ”Det kanske är för att du ska bli morfar”. ”Är det sant?” var både hans och mammas reaktion när han sedan berättade för henne. Precis som att vi bara skulle hitta på det. De verkade bli glada i alla fall, fast lite förvånade eftersom de inte trodde att vi skulle få barn än. Mina bröder verkade inte så brydda, men de gratulerade i alla fall. De kanske förstår mer vad det handlar om sen när bebisen kommer ;-)
Jag mår inte illa längre, vilket ju är trevligt. Jag kan sova hela nätterna också. Jag har fortfarande ömma bröst och lite ont i magen ibland. Annars mår jag bra och det tycker jag är bra, hoppas att jag slipper illamåendet.
