Välkommen!
Den här bloggen kommer handla om mitt och min mans försök och längtan efter att få ett barn. Min förhoppning är att den ganska snart kommer förvandlas till en gravidblogg och senare kanske en blogg om vårat barn.
Jag har startat den här bloggen, mest för att ha någonstans att skriva av mig. Jag har så mycket tankar och känslor och eftersom ingen vet om våra försök behöver jag någonstans att släppa ut mina tankar.
Vi är nu på försök två och jag väntar mens om drygt en vecka. Jag hoppas såklart inte att jag kommer få någon mens men jag har bestämt mig för att förvänta mig att jag kommer få mens för förra gången trodde jag verkligen att jag var gravid och jag blev så otroligt besviken när mensen kom. Jag har kommit fram till att jag mår bättre av att ställa in mig på att jag inte är gravid för annars letar jag symptom ända tills jag har övertygat mig själv om att det inte finns någon annan förklaring än att jag är gravid. Den riktiga förklaringen är att jag inbillat mig alltihopa att jag är skengravid, som det heter. Eller att alla mina symptom har helt naturliga förklaringar, bara det att jag inte brukar tänka på dem eftersom jag inte brukar fokusera så hårt på min kropps signaler.
Jag tänker så mycket på hur allt kommer bli när vi får ett barn, OM vi får ett barn. Vad kommer alla att tycka? Hur kommer det gå? Hur kommer jag vara som mamma? Kommer jag tycka att det är så underbart som jag tror att jag kommer tycka? Kommer jag bli uttråkad? Kommer jag att hitta vänner som också har barn, eller kommer jag vara lika ensam som jag är nu? Kan vi ens få barn? Och om vi kan det, när kommer det där barnet vilja komma till oss?
Jag har startat den här bloggen, mest för att ha någonstans att skriva av mig. Jag har så mycket tankar och känslor och eftersom ingen vet om våra försök behöver jag någonstans att släppa ut mina tankar.
Vi är nu på försök två och jag väntar mens om drygt en vecka. Jag hoppas såklart inte att jag kommer få någon mens men jag har bestämt mig för att förvänta mig att jag kommer få mens för förra gången trodde jag verkligen att jag var gravid och jag blev så otroligt besviken när mensen kom. Jag har kommit fram till att jag mår bättre av att ställa in mig på att jag inte är gravid för annars letar jag symptom ända tills jag har övertygat mig själv om att det inte finns någon annan förklaring än att jag är gravid. Den riktiga förklaringen är att jag inbillat mig alltihopa att jag är skengravid, som det heter. Eller att alla mina symptom har helt naturliga förklaringar, bara det att jag inte brukar tänka på dem eftersom jag inte brukar fokusera så hårt på min kropps signaler.
Jag tänker så mycket på hur allt kommer bli när vi får ett barn, OM vi får ett barn. Vad kommer alla att tycka? Hur kommer det gå? Hur kommer jag vara som mamma? Kommer jag tycka att det är så underbart som jag tror att jag kommer tycka? Kommer jag bli uttråkad? Kommer jag att hitta vänner som också har barn, eller kommer jag vara lika ensam som jag är nu? Kan vi ens få barn? Och om vi kan det, när kommer det där barnet vilja komma till oss?
Kommentarer
Trackback
